Förslappas oroväckande snabbt...

...tur att jag börjar jobba på måndag.

Pre Åland

Den sista veckan i Göteborg såg ut ungefär såhär:

Sol. Solsolsol. SOOOL och blommor och ledighet. Låg och vräkte mig i trädgården med diverse böcker samtidigt som jag åt glass och klappade katter. Soft.

Men ibland gjorde vi nytta också! T.ex. när vi tömde dammen (som A&P grävt för hand!) på ca 2/3 av vattnet för att kunna skrubba kanter och rengöra botten. Jobbigt men bra.

Städade fågelhuset och högtryckstvättade voljären. Högtryckstvätt är ju alltid kul!

Såhär ser sura fågelungar som väntar på sin nya matte ut.

Och såhär ser det ut när man försöker fota en ragdoll omgiven av rhododendronblommor i kvällsljuset, bara det att katten i fråga tyvärr hellre vill tvätta sin bakdel än posera.

 En dag gick Frida och jag till Botaniska trädgården för att titta på Näsduksträdet. Det är lite av en happening eftersom det händer så sällan och näsduksträd lär vara extremt ovanliga. FINT var det! Speciellt om man lyckades bortse från den skrikande finska familjen som besökte trädet samtidigt som oss. Det var svårare än man kanske kan tro... Speciellt när barnen började hoppa på sina saftflaskor så det smällarna ekade över bergen.

Sen klättrade vi iväg från barnfamiljen och lade oss på ett berg istället. Gillar att se trädtoppar från ovan.

En annan dag skördade jag nässlor till fåglarna. De ska ätas upp i vinter har jag tänkt.

Har beundrat utsikten från altanen också. Helt fin.

Har ätit ett stort antal frukostar på trappan under syrenerna. Därför har jag ca tusen bilder av dem ur den här vinkeln. Passar på att visa ännu en.

Har klängt mig fast på hundarna, saknar ihjäl mig efter dem nu.

Sylwester är också lätt att sakna.

Hets-bloggar nu pga att datorbatteriet är slut om två minuter. Men sista dagen innan M kom tillbringades i slottsskogen med mina lingvister. Fina personer och fin kväll!

TJOHO TJOHEJ hörs igen när jag laddat datorn. 

was home and lost and somewhere in between was home and lost and nowhere.

Det är sommarlov sommarpsykos springa in på radion och krama Mia och Julanda tills axlarna hoppar ur led förolämpa mina bröder för allt jag är värd äta lax hos min syster gulla med syskonbarn klappa hennes djur sakna hundarna som är i Göteborg sakna FridaAnnaHelenaLisa och Sun så jag får kramp i hjärtat prata med Angelica om Kina sy in klänningar titta på hus som är till salu dricka kaffe med fina vänner dricka vin och äta ost med honom köra bil fort fort för att hinna fota solnedgången eftersom himlen är magisk och vi har åkt bil genom Sverige hela dagen eftersom han hade den goda smaken att köra upp till Göteborg och hämta mig och alla mina saker och nu är jag hemma dricker champagne från min lillebrors examen och ska snart sitta på ett berg i solen med några fina vänner. 

ph by him

mat mat mat mat mat matmatmatmaaat

Som ni kanske vet gillar jag allehanda citat, jag tycker om ord och imponeras av människor som lyckas beskriva känslor eller händelser med rätt ord. Det kan bli så bra.

Men det kan också bli så otroligt dåligt. Det finns speciellt ett citat som jag äcklas av, det var Kate Moss som gjorde det stort här om året och det lyder Nothing taste as good as skinny feels. Det är så mycket som är dumt med detta att jag knappt vet var jag ska börja. För det  första avskyr jag all form av "thinspo", och allt som hetsar unga tjejer till att inte äta. Det finns så väldigt väldigt väldigt många saker i livet som är mer värda att lägga tid på, och som gör dig gladare, än självsvält. För det andra är citatet en uppenbar lögn, jag kan räkna upp minst tusen saker som smakar bättre än det känns att vara smal. För det känns inte, och mat är gott. Vad som däremot känns är hunger, svaghet, yrsel, håravfall, illamående, trötthet, ledsenhet och ångest som kommer med att inte äta. Vad klädföretag och retuscherade modeller än försöker lura i oss så finns det ingen som blir lyckligare av att vara smal, och det är inte friskt att vara 175 lång och väga 45 kg. Ingen mår bättre av att ha mellanrum mellan låren, oavsett hur många tumblr-bilder det finns på det temat. Jag vill slå alla som uppmuntrar till självsvält i ansiktet, och mata alla som är ledsna över att deras kroppar inte ser ut som en orealistisk idealbild som inte existerar. Det finns så många sätt att vara glad, lycklig, klok och fin på, och att svälta sig själv är inte ett av dem.

Avslutningsvis tänkte jag prata lite om sjukt goda saker jag ätit (...och fotat) på senare tid. Samtliga klart godare än skinny feeeels.

Den här frukosten. Kanske mitt livs bästa. De sista dagarna innan Angelica åkte till Kina för att plugga så åt vi olika former av avskedsmat varje dag. Den här dukningen bestod av valnötsbröd, lufttorkad skinka, vällagrad ost, pistage- och vaniljbullar, apelsinjuice, citronyoghurt med frukt, kokt ägg och kaffe. Sånt vill jag äta varje morgon, det ska jag göra när jag har en utbildning och ett jobb.

En annan frukost som var mer reseanpassad. Vi åkte till Skåne på kennelläger och stannade till för frukost vid Hallandsåsen. 

Första frukosten utomhus, inser att den går i temat brunt och att det ser ganska trist ut. Men klockan var 7 på morgonen, det var april och jag kunde sitta ute i solen och äta innan skolan. Värt att föreviga.

Årets första picknick var också en fin upplevelse för gommen. Och magen och själen osv. 

Påskmiddag med citrondrinkar (alkoholfria eftersom A och hennes man är nykterister sedan 5 år)

När vi ändå är inne på temat påsk....

Fyllda ägghalvor med rom och rökta räkor. Inte trist.

En del av en frukost. Jag brukar äta frukt och yoghurt + någon form av gröt + två rostbröd med ägg eller avocado varje morgon. Hatar att vara hungrig och älskar att äta så det gäller att passa på när det är frukostdags.

Den här avskedsefterrätten åt vi ute på altanen här om kvällen. Tre sorters hemgjord glass med vispad grädde, gjordgubbar, strössel och mini-m&m. Om det inte redan framgår så var det väldigt gott.

Sushi är en av mina favoriträtter, jag håller i stadig takt på att äta mig igenom alla ställen i Göteborg med omnejd. Favoriten är ändå Nippon sushi i Kungsbacka, fantastiskt gott.

Sist och absolut bäst: Den sista måltiden innan Angelica åkte till Kina. GRATINERADE HAVSKRÄFTOR. Det finns inte ord som beskriver hur gott det här var. Angelica är så löjligt bra på att laga mat att jag nästan slutat förvånas, men i lördags överträffade hon faktiskt sig själv. Dog. 

Avslutningsvis vill jag bara säga att om ni får ångest av att äta eller mår dåligt över era kroppar, så behöver ni prata med någon som kan hjälpa er - inte äta mindre och träna mer. Inget kommer bli bättre av att ni svälter er, bantar eller plågar era kroppar för att passa in i något dumt ideal som ingen blir gladare av. Jag vet att det kan vara svårt att tro på men jag lovar att det är sant.

Sover gött på ett par bröst

Väntar på att det ska bli tid att gå till bussen och passar på att expressblogga. Eftersom jag troligtvis åker till Åland på måndag (!) försöker jag nu klistra mig fast på mina svenskar likt det plåster jag kan vara. Så alldeles strax ska det bli picknick med min gamla klass, dvs dem jag läste Lingvistik med i höstas. SÅROLIGT!!!!!

Tänkte även passa på att visa mina sängkläder, som egentligen är Angelicas som hon i sin tur fått av sin mamma. Fint att vila på ett par rediga bröst som man brukar säga.

God knows what is hiding in this world of little consequence, behind the tears inside the lies a thousand slowly dying sunsets. God knows what is hiding in those weak and drunken hearts.

De senaste veckorna har jag längtat så våldsamt mycket efter sommarlov, och idag fick jag äntligen det i och med att jag lämnade in min sista uppgift för den här terminen. När det var gjort lyssnade jag högtidligt på Den blomstertid på spotify (i min ensamhet, eftersom A är i Kina och pluggar) och tog sedan en glass på altanen. Därmed har jag klarat av ett år på Göteborgs Universitet och jag är omåttligt nöjd med detta!

Något jag är mindre nöjd över är att min livmoder fick ett vansinnesutbrott när den insåg att det inte skulle bli någon unge den här månaden heller, och därför bestämde sig för att straffa mig allt den kunde. Har spenderat  lite mer tid än brukligt dubbelvikt i sängen knaprandes piller de senaste dagarna. Trist för mig men kul för vår katt Sylwester som älskar när man ligger i sängen med honom mitt på dagen.

Firade ledigheten med att instagrama en bild där jag såg INTE ETT DUGG glad ut. Skyller på att det är skitsvårt att ta egopics med iphone 3GS eftersom de inte har svängbar kamera så jag missar typ att ens få med ansiktet i bild hälften av gångerna. Undrar om det är ett tecken på att jag borde fota andra saker än mig själv? Nääääää!

Och här är min menskompis Sylwester. Fast han skulle dö om han fattade att det är det han är. Han tror att jag bara ligger och drar mig mitt på dagen för att det är så rooooligt.

När jag hade haft sommarlov i prick fyra timmar började tristessen komma krypande, så jag bestämde mig för att tvätta alla mina kläder samtidigt som jag förberedde frukost inför morgondagen och förvällde nässlor till fåglarna inför vintern. Därefter tänkte jag ge nämnda fåglar en storslagen middag men när jag kom in i fågelhuset sov alla redan, så det fick vackert vänta tills i morgon. Sen kunde jag inte komma på fler saker att lägga tid på så då försökte jag somna men när inte det gick plockade jag upp bloggen och där är vi nu.

Och såhär såg nässlorna ut när jag förvällde dem. Kände mig som en oerhört duktig fågelägare där ett tag.

Som ni hör har jag umgåtts lite för mycket med mig själv idag, så för att råda bot på detta ska jag, tillsammans med Anna och Frida, titta på ett blommande näsduksträd i morgon.

I’ve acquired a taste for silence. Darkness fills my heart with calmness and each thought like a thief is driven to steal the night air from the heavens.

Eftersom hela ålandsturen var ganska oplanerad packade jag ner lite saker på måfå innan jag åkte, och på grund av detta glömde jag kameran och ni får därför se ännu ett inlägg med iphonebilder. Wiho.

Morgonen jag åkte såg det ut såhär utanför mitt hus, körsbärsträdets blommor slog ut som popcorn ungefär.

Läste Amanda Svenssons Välkommen till den här världen på tåget, och hittade det här roliga citatet. Läs den om ni tycker om böcker som går fort framåt och virvlar mot ett definitivt slut. Jag tyckte den var himla bra!

Något jag däremot inte alls tyckte väldigt mycket om var min otroligt deppiga lunchmiddag som jag åt i väntan på bussen mot färjan. Fördelen var att den kostade 28 kr och det var väl också det enda som var bra med den.

Morgonen vaknade jag vid 8 och kände att jag ville skriva klart en inlämningsuppgift. Så det gjorde jag medan M gjorde frukost (vi åt alltså betydligt mer än blåbären ovan, jag planerar inte att svälta ihjäl). Därefter mötte vi upp Madde och åkte till Maddes och mitt nya favoritcafé Bagel Bee.

Sen besökte vi radion, drack kaffe och skaffade instagram åt min storebror. Väldigt kul för mig eftersom han är synnerligen oteknisk och jag passade på att lägga upp bilder av allt möjligt medan han försökte sköta sitt jobb.

Madde körde på ett mycket enhetligt färgtema.

På fredagen hade jag ingen lust att gå ut, så istället testade vi ett nytt recept, Citronpasta med räkor och sparris. Eftersom jag älskar samtliga ingredienser i den kompotten var jag föga förvånande väldigt nöjd.

På lördag åkte jag hem till den här sköna varelsen! Hon har bott i London ett par månader och jag saknar henne jämt och ständigt, därför kändes det mer strålande att äta grillat med hennes familj och därefter dricka vin på bryggan utanför sjöboden och prata om allt som hänt.

Är aldrig en sån Ålands-patriot som när sommaren stundar och jag sitter vid havet. Ah. Fint.

Efter ett tag dök Madde upp också! Som jag minns det var hon gladare i verkligheten än på den här bilden.

Sen åkte vi och satte oss i Engelska parken och såg solen gå ner med några ur vårt lussegäng.

Jag utmanade Emil i trädklättring, har alltid gillat att sitta i trädkronor. När vi tröttnat på det åkte vi hem till Gustaf och fortsatte festen inomhus.

Obligatorisk gryning mörk och suddig bild från krogen. Inte så fint men det hör till.

Morgonen därpå var jag av förklarliga skäl inte jättepigg. Så jag satt på golvet och fotade regnbågarna på mina ben medan någon annan gjorde kaffe och klappade på mitt dunkande huvud. Efter ca 12 glas vatten kändes allt bättre och vi åkte på utflykt till en sjöbod.

Därefter klättrade vi lite i berg och utforskade en skog innan vi hängav oss åt pasta och film, morgonen därpå återvände jag till Göteborg och det var en utmärkt liten resa utan något egentligt mål och syfte.

Nu är klockan lite för mycket för att det här inlägget ska bli sammanhängande, och om 7 timmar ska jag vinka av min bästa vän och andra hjärnhalva på flygplatsen. Hon ska vara i Kina i två månader, vilket både är fruktansvärt häftigt och ganska läskigt.